Tiden av häxjakter i Sverige under senare delen av 1600-talet har kommit att kallas ”det stora oväsendet”. Häxhysterin i Stockolm började när ”Gävlepojken” Johan Johansson kom till Katarina församling i staden i maj 1675. Hans mor satt fängslad i Gävle, anklagad för häxeri, och han skickades till Stockholm för att bo hos släktingar. I den nya staden började Gävlepojken inlevelsefullt berätta för de andra barnen om resor till Blåkulla och snart började flera barn anklaga vuxna för häxeri. I juni 1675 togs trolldomsanklagelserna upp i rätten i Stockholm och avfärdades. Oroliga föräldrar vände sig då till kyrkan och en trolldomskommission inrättades.
Häxhysterin i de norra delarna av landet hade drabbat byar och städer hårt. Värst var det i Torsåker där var femte kvinna avrättades för häxeri. Om det skulle bli liknande siffror i Stockholm skulle det sannerligen innebära en katastrof. Men så blev det inte. Häxprocesserna i huvudstaden skulle ”bara” kräva nio kvinnors liv. Utöver detta avrättades även flera av de barn som pekat ut kvinnorna.